Entreprenörskap vid universitet och högskola syftade till att synliggöra entreprenörskap som en möjlig karriärväg för studenter på utbildningar för arbeten inom kvinno­dominerade sektorer. I den här studien utvärderar Tillväxtanalys effekterna av insatserna vid de deltagande lärosätena.

Tillväxtanalys finner inga tecken på att utbildningsinsatserna inom programmet Entreprenörskap vid universitet och högskola hittills har fått önskad effekt.

Inledning

Programmet som utvärderas i den här studien var en del av den förra regeringens satsning Främja kvinnors företagande, vars mål var att fler företag skulle startas och ledas av kvinnor, samt att tillväxten i sådana företag skulle öka. Det aktuella programmet, Entreprenörskap vid universitet och högskola, riktades till studenter på utbildningar för arbeten inom kvinnodominerade sektorer, och bestod dels av obligatoriska kurser och dels av andra aktiviteter, såsom inspirations­föreläsningar och kreativitetsövningar. Målet var att de studenter som deltagit i någon av programmets aktiviteter skulle välja att starta företag eller se företagande som en möjlig karriärväg på sikt. Uppskattningsvis har knappt 11 000 kvinnor och omkring 5 500 män deltagit i någon av programmets aktiviteter under perioden 2011–2014, men av dessa har Tillväxtanalys bara kunnat identifiera omkring 2 000 individer.

Resultat

Med hjälp av registerdata har vi jämfört graden av nyföretagande bland deltagare i programmet och en grupp med jämförbara individer. Undersökning­en visade få statistiskt signifikanta skillnader mellan de båda grupperna, och överlag verkar inte programmets deltagare mer benägna att starta företag än jämförbara individer. Medan deltagare i programmets mer begränsade, icke-poäng­givande insatser tycks något mer benägna att starta företag, verkar det som att de som deltagit i programmets mer omfattande, poänggivande kurser på temat entreprenörskap har startat företag i mindre utsträckning än de som inte deltagit i någon av programmets utbildnings­aktiviteter. Resultaten bör dock tolkas med försiktighet då det bara har gått två år sedan programmet avslutades och det inte finns data att tillgå för 2015 och 2016. Programmets alumner är dessutom bara omkring 25 år gamla medan forskning visar att de flesta företag startas av individer i 30- och 40-årsåldern.

Programalumnernas eventuella avsikter att starta företag i framtiden undersöktes genom en enkät som skickades ut till deltagare i poänggivande kurser. Även här jämfördes deltagarna med en grupp med jämförbara icke-deltagare. Resultaten visar att deltagarna har något större tilltro till sin egen förmåga att lyckas som entreprenörer än de som inte deltagit, men denna tilltro verkar däremot inte bidra till att deltagarna har avsikter att bli entreprenörer i större utsträckning än icke-deltagarna. När de fritt får reflektera över företagande och entreprenörskap är det fler deltagare än individer i kontrollgruppen som säger att de upplever sig sakna kunskap om vad som krävs för att driva ett företag.

Slutsatser

Ett offentligt finansierat program bör utformas och implementeras på ett sätt som gör utvärdering möjlig. I synnerhet måste information om aktiviteter, kostnader, deltagare och resultat samlas in systematiskt och med utvärderings­metod i åtanke. Det har inte skett i fråga om Entreprenörskap vid universitet och högskola, där Tillväxtanalys som nämnts bara kunnat identifiera en bråkdel av de som ska ha deltagit i någon av programmets aktiviteter. Den bristande tillgången till data gör att studiens resultat måste tolkas med försiktighet, även om studiens design ligger i linje med den senaste forskningen (matchade deltagar- och kontrollgrupper). Tillväxtanalys har samlat in både primärdata som indikerar entreprenöriella färdigheter och avsikter, samt sekundärdata som ger information om faktiskt entreprenöriellt beteende. Våra statistiska analyser ger inga bevis för att programmet har fått önskad effekt.

Rekommendationer

Resultaten av utvärderingen tyder på att Entreprenörskap vid universitet och högskola inte haft de effekter som eftersträvats. Offentliga satsningar på att öka entreprenöriellt beteende bland vissa grupper i samhället bör föregås av jämförelser med alternativa sätt att gynna entreprenörskap. När och om satsningar som Entreprenör­skap vid universitet och högskola görs bör de dessutom utformas på ett sätt som möjliggör tillförlitliga och kostnadseffektiva utvärderingar.