I denna studie belyser vi följande frågor:

• Varför ställer företag i fordonsindustrins globala leverantörskedjor om till miljövänligare produktion?
• Vilka åtgärder vidtar företagen?
• Hur identifierar de riskerna i leverantörskedjan och säkerställer att dessa hanteras?
  

Det som i huvudsak driver hållbarhetsarbetet i fordonsindustrins leverantörskedjor är detaljerad statlig reglering. EU:s REACH-förordning ställer krav på företagens kunskap och kontroll när det gäller användningen av farliga ämnen i hela leverantörskedjan. Den amerikanska regleringen kring användningen av konfliktmetaller bidrar till ökad transparens och utveckling av system för rapportering och uppföljning. Eftersom dessa regleringar kräver att företagen kan redovisa uppgifter för hela leverantörskedjan ökar kraven på varor och komponenter som de europeiska och amerikanska företagen importerar från andra regioner.

Förutom regleringar finns det två starka motiv för svenska fordonsleverantörer att ställa om till miljövänligare produktion: Kundattraktion och medarbetarattraktion. Huruvida företaget uppfattas som ett föredöme på miljöområdet är idag avgörande för kundernas val av varumärke och medarbetarnas val av arbetsgivare.

De flesta av fordonsindustrins varumärkesföretag samarbetar kring system för rapportering och granskning av leverantörer och underleverantörer. Redan i slutet av 1990-talet utvecklades IMDS (International Material Data System). Syftet var att samla in information om vilka ämnen som ingår i olika delar av ett fordon. Systemet är idag basen för företagens REACH-rapportering.

I Europa respektive Nordamerika finns det även initiativ där fordonsindustrins varumärkesföretag samarbetar kring självutvärderingsenkäter för leverantörer och underleverantörer. I flera fall ska enkätsvaren styrkas med certifikat. Enkäterna hjälper företagen att utvärdera leverantörernas hållbarhetsrisker och bedöma sina egna risker genom hela leverantörskedjan. Vi ser exempel där företagen ställer krav på leverantörerna att uppnå en tillräckligt hög poäng i självutvärderingen för att kunna bli, eller fortsätta vara, leverantörer.

Under de senaste åren har fordonsindustrin allt mer fokuserat sitt hållbarhetsarbete på tillverkningsprocessens utsläpp av växthusgaser. Historiskt har fokus legat på utsläppen i samband med driften av fordonen, det vill säga utsläppen när bensin eller diesel förbränns. Med högre produktion av elfordon försvinner förbränningsutsläppen vilket gör att företagen kan fokusera på hållbarheten i tillverkningsprocessen.

Fordonsindustrins fokuserar på två åtgärder – att öka andelen förnybar energi och att öka användningen av återvunnen plast, stål och aluminium. Åtgärderna vidtas i både den egna verksamheten och i strategiska industriers verksamheteter i leverantörskedjan.

1. För de riskområden där det saknas statlig reglering ser vi brister i företagens kontroll av miljörisker hos enskilda företag i leverantörskedjorna.
2. Det saknas harmoniserade metoder och standarder för att mäta fordonsindustrins miljö- och klimatpåverkan. Det gör att företagens produkter inte kan jämföras på ett trovärdigt sätt.