Bild på drönare.

Studieområde: Innovationsförmåga

Utmaningar vid reglering av innovation – möjliga policyåtgärder

För att regelsystemen ska klara av att hantera den snabba teknikutvecklingen behövs ett adaptivt förhållningssätt, kontinuerligt lärande och flexibilitet. Det lyfts fram i en ny rapport från Tillväxtanalys. Vi har även vidareutvecklat en modell som illustrerar grundläggande frågor och ställningstaganden för reglerare i processen.

Litteraturstudien utgår från det engelska begreppet ”pacing problem”, på svenska taktproblem. Begreppet avser de problem och målkonflikter som följer av skillnaden i hastighet mellan den ofta snabba teknikutvecklingstakten och den ofta trögrörliga regulatoriska processen. Syftet med rapporten är att överblicka och sammanställa den vetenskapliga kunskapen om taktproblem och möjliga policyåtgärder för att hantera dessa taktproblem.

Målkonflikt mellan närings- och sakpolitik

Ur ett närings- och innovationspolitiskt perspektiv är taktproblematiken central.
Befintliga regleringar kan innebära inträdesbarriärer för innovation eftersom de skapar rättsliga osäkerheter för innovatörer kring hur deras innovationer ska regleras. Samtidigt fyller befintliga regleringar en viktig funktion för att skydda samhället och medborgarna från negativa effekter och risker. Därför kan det uppstå målkonflikter mellan näringspolitik och sakpolitik.

Den vetenskapliga litteraturen på området pekar på påtagliga och tilltagande
utmaningar för reglerare. När teknikutveckling och spridning sker snabbare blir det svårare för reglerare att hinna följa och förstå den nya tekniken som ska regleras. En informationsasymmetri mellan innovatörer och reglerare, och en genuin policyosäkerhet kopplad till framväxande teknik uppstår. Dessa problem är dock inte olösliga. Litteraturen föreslår en rad policyverktyg för att hantera taktproblemet.

En nyckelkomponent i verktygslådan är ett nytt förhållningssätt till reglering av ny teknik. Det nya förhållningssättet beskrivs i litteraturen som en adaptiv styrmodell, vilken står i kontrast till det traditionella sättet att reglera.
Modellen utgår från ett synsätt om att kontinuerligt utvärdera och justera lagar och regler i takt med att tekniken utvecklas och kunskapen om dess effekter fördjupas. Synsättet förutsätter kontinuerligt lärande och framsynsarbete. Exempel på policy verktyg för en adaptiv styrmodell är rutiner för kontinuerlig teknikbevakning och riskbedömningar, metoder för att testa teknik under kontrollerade former såsom regulatoriska sandlådor och bestämda tidsramar för regelförbättrande åtgärder, så kallade solnedgångsklausuler.

En annan nyckelkomponent är mjuk reglering. Den innebär frivilliga överenskommelser, ofta initierade av industrin, som enligt vissa forskare på väg att bli det huvudsakliga modus operandi i modern teknologipolitik. Litteraturen visar dock att mjuk reglering hittills har varit behäftad med stora brister. Den är resurskrävande för de inblandade parterna och har ofta inte varit måleffektiv bland annat på grund av bristande uppföljning av aktörernas regelefterlevnad. Det saknas också former för sanktioner. Mjuk reglering skulle dock kunna utgöra en viktig komponent i den adaptiva styrningen givet att den kompletteras med mjuk uppföljning och sanktioner. Vid behov kan mjuk reglering omvandlas till hård lagstiftning.

Tillväxtanalys har vidareutvecklat en modell av Crootof och Ard (2021). Modellen kan ses som en checklista och guide vid reglering av ny teknik. Den överblickar fundamentala frågor och ställningstaganden för reglerare. Modellen är cyklisk, snarare än linjär, och består av fem steg.

Varje steg adresserar en specifik utmaning i regleringsprocessen:

  1. Vilken typ av juridisk osäkerhet skapar ny teknik?
  2. Vilka är riskerna och möjligheterna med den nya tekniken?
  3. Vilken försiktighetsnivå behöver reglerarna lägga sig på?
  4. Vilken typ av åtgärd behöver reglerarna implementera?
  5. Hur implementerar man och följer upp beslutade åtgärder?

Eftersom litteraturen bygger på internationell forskning behöver slutsatserna anpassas till svensk lagstiftning och svenska förvaltningsprocesser. På en övergripande nivå ser vi dock tydliga områden för policyutveckling:

  1. Tillämpa en mer adaptiv styrmodell för reglering av ny teknik.
  2. Utveckla metoder för en bred och kontinuerlig bevakning av teknikutveckling och hur den påverkar samhället och medborgarna.
  3. Sänk trösklarna för innovationer genom att tillhandahålla metoder för att testa ny teknik under kontrollerade former.
  4. Utveckla rutiner för kontinuerligt lärande och utvärdering av regleringar av ny teknik där utvecklingstakten är hög.
  5. Inkludera mjuk reglering i styrmodellen och säkerställ måleffektivitet genom att komplettera denna med mjuka tillsynsanktioner och att vid behov omvandla den mjuka regleringen till lagstiftning.
  6. Minska den regulatoriska osäkerheten genom att arbeta för att innovatörer får kunskap om regleringar och tillämpning.
  7. Utveckla metoder för att hantera maktbalansen mellan etablerade och nya företag.
  8. Utveckla metoder för att koordinera regleringsprocessen över överlappande teknikområden och mellan olika politikområden.

Utmaningar vid reglering av innovation – möjliga policyåtgärder

Serienummer: Rapport 2022:04

Diarienummer: 2021/50

Ladda ner rapporten Pdf, 993.5 kB.

En del av kunskapsprojektet:

Delstudier i projektet

Den här studien är en del av ett kunskapsprojekt där följande studier också ingår.

test

Håll dig uppdaterad, prenumerera på vårt nyhetsbrev

https://www.resume.se/utbildning/skriva-med-ai-copy-och-content-for-sociala-medier-och-digitala-kanaler/?utm_campaign=REAK_Stort_utskick&utm_medium=email&utm_source=Eloqua