Huvudfrågan som ställs i studien är vilka effekter det regionala investeringsstödet har haft för de företag som tagit emot stödet jämfört med vad som skulle ha hänt om företagen inte erhållit investeringsstöd. Resultatet visar att investeringsstödet har gett positiva signifikanta effekter på företagens överlevnad, fysiska kapital och sysselsättning, men däremot inte på andra utfallsvariabler som produktivitet och omsättning.

Stöd främst till ”hårda investeringar”

Studien visar att det är främst företag inom tillverkningsindustrin som mottagit regionalt investeringsstöd och att företagen fått stöd för att genomföra så kallade ”hårda investeringar”, investeringar i byggnader och maskiner.

Stödutbetalningarna i regionalt investeringsstöd har legat stabilt på drygt 300 miljoner kronor per år men. Andelen stödutbetalningar till tillverkningsindustri och tjänstenäringar har varierat en hel del mellan olika år. Framför allt är det tydligt att andelen stödutbetalningar till tillverkningsindustrin blivit alltmera dominerande efter 2015.

Positiva effekter på företagens överlevnad

Sammantaget visar resultaten att investeringsstödet leder till positiva signifikanta effekter på företagens överlevnad, fysiska kapital och sysselsättning, men däremot inte på andra utfallsvariabler som produktivitet och omsättning. Investeringarna har inte medfört att de behandlade företagens omsättning och produktivitet ökat mer än för den kontrollgrupp man jämfört med i studien, vilket kan tolkas som att stödet inte har påverkat företagens konkurrenskraft på ett påtagligt sätt. Företagen har i snitt ökat med 2,3 anställda tre år efter själva insatsen genomfördes jämfört med kontrollgruppen.

Är investeringsstödet utformat på ett optimalt sätt?

Om sysselsättningsmålet är överordnat andra tillväxtmål är investeringsstödet inte optimalt utformat. För att öka sysselsättningen borde det vara mera effektivt, ur ett teoretiskt perspektiv, att stödet har som fokus att sänka kostnaden på arbetskraft och inte på kapital. Om den huvudsakliga målsättningen med stödet snarare är att bidra till förbättrad produktivitet och stärkt konkurrenskraft bör det finnas en medvetenhet och acceptans för att detta kan komma att ske på bekostnad av minskad sysselsättning.

Det har visat sig utifrån våra samtal med handläggarna att de flesta som söker stöd får stöd och att det är många företag som söker stödet mer än en gång. Det innebär att konkurrenssituationen om att få investeringsstöd förefaller vara låg och skapar sämre förutsättningar för urval. Den här typen av investeringsstöd borde vara ett attraktivt stöd att söka.

Kan det råda en informationsbrist hos företagarna om stödet? Framför allt behöver regionala stödgivare fundera på hur man kan öka stödets attraktionskraft, justera stödets utformning och besömningar, för att nå de regionalpolitiska målsättningarna med stödet.

Vår bedömning är att det fortfarande är oklart hur effektivt investeringsstödet är i olika stödområden och mellan olika branscher. Ur ett policyperspektiv ser ändå Tillväxtanalys det som rimligt, i den nya förordningsförändringen från 2022, att utöka investeringsstödet så att fler glesa områden utanför Norrland får chansen att ta del av stödet.