När stora varsel och uppsägningar drabbar en kommun leder det nästan alltid till oro för framtiden. Det innebär att ett lokalt/regionalt omställningsarbete snabbt inleds för att lindra negativa konsekvenser och hitta möjligheter och lösningar. Tillväxtanalys föreslår fyra åtgärder för att förbättra förutsättningarna för ett sådant omställningsarbete.

I rapporten, "Vi måste agera snabbt som ögat” - Processer och policysystem vid regionalt
omställningsarbete, har Tillväxtanalys studerat omställningsprocesser i svenska kommuner och även exempel på en riktad, statlig ”paketinsats”.

Vanligtvis är kommunen en nyckelaktör i omställningsarbetet, men andra lokala, regionala och nationella aktörer brukar involveras. Insatserna sker utan några särskilda rutiner eller verktyg. I Norge finns däremot sedan 40 år ett särskilt utvecklat omställnings­verktyg. Det har studerats i detalj och författarna ser inslag som bedöms intressanta för svenska förhållanden.

I rapporten föreslås ett antal policyrekommendationer som kan underlätta omställningsarbetet för drabbade kommuner. Författarna pekar på behovet att anlägga en helhetssyn där handlingsberedskap, rutiner för lärande och erfarenhets­spridning, rollfördelning och koordineringsansvar finns på plats redan innan en kris uppstår.

- Vi menar att det finns många fördelar med att utveckla ett system som uppmuntrar och underlättar erfarenhetsspridning och bidrar med effektiva rutiner och tydliga roller. Det omställningsarbete som vi vet kommer att bedrivas, kommer då att ges bättre förutsättningar, säger Jörgen Lithander, projektledare och analytiker vid Tillväxtanalys.

Rapporten avslutar ramprojektet Vad kan staten göra för att underlätta regioners omställningsförmåga? där flera analyser och studier har ingått.

Fyra förslag till tänkbara policyåtgärder

1. Tillämpa ett systemperspektiv

Ett systemperspektiv medför en helhetssyn där olika berörda delar och aktörer behöver fungera tillsammans. Det innebär att redan på förhand vara klar över vem som gör vad och bygga in rutiner för lärande och erfarenhetsspridning. Med detta på plats kan energin direkt läggas på mer operativa insatser. Betydelsen av att kunna agera snabbt understryks i våra intervjuer och har även generellt stöd i arbetsmarknadsforskning. Vår bedömning är att effektivitet och lärande i det svenska omställningsarbetet skulle gynnas av att betraktas som sammanhängande delar av ett system snarare än som isolerade insatser.

Vi ser två principiella sätt att röra sig i den riktningen. Det första alternativet innebär att utveckla rutiner redan i förväg som kan användas när behov uppstår av lokala/regionala omställningsinsatser. I princip skulle det kunna innebära att det mobiliseringsarbete som kommuner och regioner i dag tar sig an skulle kunna fortsätta som individuella insatser, men underbyggas av en i förväg framtagen gemensam systemstruktur. Vi kan se ett behov av projektledarstöd för resurssvaga, små kommuner i ”extraordinära” omställningssituationer (se förslag 4 nedan). Men i övrigt ingen specifik projektfinansiering. Det andra alternativet skulle innebära att utveckla ett särskilt omställningsinstrument med rutiner och sökbara projektmedel. Det innebär en högre ambitionsnivå och är det alternativ som ligger närmast den norska modellen.

2. Regionalt koordineringsansvar och handlingsberedskap

En betydelsefull systemförstärkande åtgärd är att tydliggöra vem som har det regionala koordineringsansvaret för omställningsfrågor. En sådan roll innebär dels att utarbeta och vidmakthålla en regional handlingsberedskap ex ante, dels koordinera själva omställningsarbetet i skarpt läge. Syftet är att korta responstider och redan på förhand ha en klar bild av rollfördelning, verktyg och mandat. I delrapport 3 fördes en längre diskussion om detta. Vi pekar där på argument som kan tala för både region eller länsstyrelse som tänkbar aktör. Oaktat vem som ges den koordinerande rollen är det vår uppfattning att kommunen (eller kommuner) bör vara projektägare för den specifika omställningsorganisationen, vilket även ligger i linje med den generella närhetsprincipen för kriser.

3. Permanenta och utvidga Tillväxtverkets varsel- och omställningsuppdrag

Tillväxtverket har de senaste åren haft ett antal tidsbegränsade uppdrag att bistå kommuner och regioner vid varsel och omställning. Ett skriftligt stödmaterial har tagits fram och vissa aktiviteter genomförs. Vi menar att den utvecklingen är i helt rätt riktning. Samtidigt bedömer vi det viktigt ur ett systemperspektiv att ett sådant uppdrag permanentas och utvidgas för att skapa förutsättningar för långsiktig erfarenhets-ackumulering. En rekommendation är att uppdraget ges karaktären av kompetens-centrum med inspiration från Innovasjon Norges roll i det norska instrumentet. Exempel på uppgifter kan vara lärande och rådgivning, utveckling av stödjande verktyg samt regelkartläggning.

4. Resurser till projektledning

Betydelsen av en rutinerad och kompetent projektledare är en genomgående reflektion i såväl våra egna intervjuer som i de norska utvärderingarna. I samtliga studerade fall har kommunen varit den drivande aktören. I Norge tilldelas kommuner med omställnings-status särskilda projektmedel. I Sverige finns i nuläget inget sådant riktat projektstöd. Det innebär att den berörda kommunens storlek och kapacitet blir en betydelsefull aspekt när det gäller tillgängliga projektresurser. Dessa förutsättningar varierar kraftigt mellan kommunerna. Vi kan därför se ett behov av ett särskilt anpassat stöd för projektledning för vissa resurssvaga, små kommuner i ”extraordinära” omställningssituationer. Behovet behöver ställas i relation till den berörda kommunens egna resurser och till nedläggningens/varslets relativa storlek.

Om stödet införs bör det utvärderas, lämpligen efter cirka tre år.